Bittere Niederlage für Djurgården

Sie hatten sich Hoffnungen gemacht, in dieser Saison den gewohnten Durchmarsch von Umeå IK stoppen zu können. In einem vorgezogenen Spiel des 17. Spieltags verloren die Frauen von Djurgården jedoch heute Abend überraschend (nicht sensationell) mit 1:2 bei KIF Örebro.

Falls Umeå am Sonntag bei Hammarby gewinnt, betrüge der Abstand dann fünf Spieltage vor Schluss sechs Punkte. Und schlimmer noch: Wenn Malmö sein Heimspiel gegen Falköping gewinnt (alles andere wäre eine Sensation), dann fiele Djurgården auf Platz drei zurück.

Das Endspiel um die Meisterschaft, das man sich so für den 3. November auf Kristinebergs IP gegen Djurgården gewünscht hatte, findet vielleicht schon am 18.08. zwischen Umeå und Malmö statt. Darüber hatte ich mit Ari Hingst vor ein paar Wochen noch gescherzt.

Aber wer das Team um Mannschaftskapitänin Victoria Svensson kennt, weiss, dass "Vickan" vielleicht heute Abend den Kopf etwas hängen lässt, aber schon morgen wird sie ihre Teamkolleginnen motivieren - jetzt erst recht.

Ari Hingst hatte ihr Team zur Halbzeit in Führung gebracht, aber wieder einmal liess man wohl zu viele Chancen aus. In der zweiten Halbzeit dann der Ausgleich durch die eingewechselte Hanna Pettersson und der Siegtreffer für die Gastgeber durch einen Elfmeter, den Pavlina Scasna verwandelte (78.). Was sich gegen Bälinge noch nicht strafte (zu viele Chancen ausgelassen), scheint nun bestraft worden zu sein. Der Elfer scheint fragwürdig gewesen zu sein, aber was nützt das.

Örebro hat zum ersten Mal (!) in seiner Vereinsgeschichte ein Spiel gegen die drei Grossen (Umeå, Djurgården, Malmö) gewonnen. Das muss man dann auch anerkennen.

Stalins och Putins Ryssland

Vladmir Vladimirovitch Putin föddes i oktober 1952, året innan Josef Dsughashvili, bättre känt som Stalin, dog.

Sedan han blev president i januari 2000 har hans strävan varit att leda Ryssland tillbaka till den forna storhetstiden. Dock med ett försök att förbättra livssituationen för befolkningen. Under Sovjets år mellan 1917-1991 levde stora delar av befolkningen i ett mäktigt och fruktat land som dock var rutten och korrumperad och väldigt fattigt.

Jag minns väl när jag åkte till Ryssland som tysk medborgare i början på 1990-talet och fick den retoriska frågan: "Vi har vunnit kriget och ni har förlorat kriget. Men varför är vi så fattiga och ni så rika?" Jag undrade själv hur det hade gått till att man hade robotar som kunde förstöra stora delar av världen, medan man inte kunde ringa ett enkelt telefonsamtal till närmaste storstad eftersom telefonnätet var i bedrövligt skick. Jag bodde i ett u-land då.

Detta ville Putin ändra på. I dagens Ryssland har många nått en levnadsstandard som är någorlunda bra, i alla fall bättre än för 15 år sen då marknadsekonomin infördes över natt av premiärminister Jegor Gajdar.

Men när det gäller pressfriheten och öppenheten som fanns i slutet av Gorbachevs tid och under Jeltsin då tidskrifter som Ogonjok gav hopp om en demokratisering så har Putin följt det kinesiska exemplet. Motstånd har krossats genom tillsättning av regeringsvänliga journalister som snarare bedriver propaganda än att de gör sitt yrke ära.

Kritiska röster som Anna Politkovskaja har tystnats. Hon mördades och det finns inga kopplingar som leder till Kreml. Det finns inga kopplingar alls. lPutin har sagt att Politkovskaja var en oviktig person, men att man förstås skulle leta efter hennes mördare. Ingen misstänkt har dock hittats.

Nu utkommer historieböcker som alla ungdomar i Ryssland ska studera efter. Och här framstår georgiern Stalins otroliga terror som "ett redskap för att lösa extrema uppgifter under extrema förhållanden". Under Stalin mördades miljoner av människor i hela landet. Han upprättade fånf- och arbetsläger där människor torterades, fick arbeta som slavar för Moskva. Nu blir Stalin plötsligt en politiker som genomförde tuffa, men nödvändiga reformer. Det är sorgligt.

Att man kritiserar USA och skriver att USA har försökt isolera Ryssland från de tidigare sovjetländerna kan dock inte helt och hållet förnekas. Visst har de amerikanska säkerhetstjänsterna gjort sitt bästa för att utnyttja Rysslands svaga roll i början av 90-talet och för att eliminera en konkurrent om världsmakten.

Men att böckerna leder till en icke önskvärd nationalism i Ryssland och att detta leder till att det kommer att bli svårare att föra en nödvändig dialog med den framtida generationen i Ryssland är något som skrämmer.

Stalin är vid sidan av Hitler och Mao 1900-talets värsta förbrytare mot de mänskliga rättigheterna. Det borde man inte förneka i Ryssland om man inte vill riskera ungdomarnas framtid.

Den nya ryska rikedomen bygger för övrigt bara på att man säljer sina naturresurser såsom olja och gas. Det finns inte någon nämnvärt produktion som i Kina till exempel. Ryssland är beroende av dialog och handel med väst.

Och artikeln som DN:s korrespondent Mette Risa publicerade i dag i DN finns för övrigt i norska Aftenposten den 27:e juli. Ingenting som talar emot att införa hennes artikel i DN, men man skulle ju kunna hänvisa till att det handlar sig om en översättning från norskan.

I Robert Amsterdams blogg om Ryssland, Europa och utrikespolitik (på engelska) finns en läsvärt artikel av Oleg Kashin som publicerades i den ryska tidningen Nezavisimaya Gazeta den 3 juli.

Kashin citerar Pavel Danilins blogg. Danilin är en av författarna av historieboken och precis som den andre författaren Aleksandr Filippov har han tydliga band till tänkfabrikerna i Kreml.

Danilin skriver: "“You can pour dirt on me and vent your spleen all you want, but you will teach your children from those books that you will be given, and in the way that Russian needs. Those same high-minded foolish thoughts that exist in your stupid overgrown egg-heads will either get swept out of them, or you yourselves will get swept out of teaching. We simply can not allow a Russophobe, a shithead, or a just plain amoral character to teach Russian history. So we need to purge ourselves of the filth. And if that doesn’t work, then we need to purge by force.”"

Journalisten Dmitriy Butyrin som sa att Danilins bok är dåligt skriven och skräp besvarade Danilin med orden: "Du kommer att dö som en råtta, men dina barn kommer att lära sig historia med den textbok jag skriver. Och för övrigt kan du inte ha barn eftersom du är en jävla bög."

Det ska dock inte glömmas att massiv kritik från olika håll i Ryssland har yttrats mot boken. Danilins blogg och hans hätska kommentarer och förolämpanden av alla kritiker uppmärksammades och Danilin försvann på en semester i juli. Några enstaka historiker som i mindre utsträckning medverkat till boken har tagit avstånd från den. Kanske finns det ändå lite hopp.

Men samtalstonen som Danilin och de sina anslår säger mycket om klimatet i dagens, i Putins Ryssland.

Stureplanstjafs

Två sidor i DN om hur farligt det kan vara för tjejer att ta emot gratisdrinkar. Och Stureplan med dess spännande atmosfärriska blandning av rika och sköna, kriminella och kungliga gör ännu en gång rubriker.

Två män är anhållna för våldtäkt. Båda har nu häktats på sannolika skäl för våldtäkt, den starkaste graden av misstanke enligt svenskt lag.

Emma Fogelberg är 18. Hon säger: "Människor är oerhört trendiga och modemedvetna här och det finns en stark energi hos folk. Jag blir inspirerad av att gå på uteställerna längs Stureplan helt enkelt." Stackars Emma. Förhoppningsvis mognar hon när hon blir äldre och förstår att det finns andra värden som är viktigare i livet. Ett perfekt offer för killarna med de stora plånböckerna. Får jag bjuda dig på en drink, Emma, du är så vacker? Får se på vilket ställe och i vilket tillstånd Emma vaknar sen. Men kanske är just detta trendigt och om killarna har märkesunderkläder och kan man kanske se över detta.

Katrin Schulman, Sveriges succébloggare ("Nu har jag fått diaré också."), tycker inte att det är sant att killar utnyttjar tjejers drömmar om lyx och nöje. Alla som varnar är i hennes ögon "jävla feminister". Och det finns faktiskt tjejer som utnyttjar killar. Visst finns detta. Men inte våldtar flickor killar. Läs Märta Tikkanens klassiker "Män kan inte våldtas" om du läser något annat än Aftonbladet. Schulman är inget annat än ett slags förortsvariant på Paris Hilton, inget innehåll, bara yta.

Inte kan man avskaffa upprättshovslagen

Fredrik Reinfeldt har under sommaren 2006 uttryckt sig för en liberalisering av fildelningspraktiken i Sverige. Man kan inte kriminalisera stora delar av befolkningen, sa Reinfeldt.

Som nybliven statsminister dock la hans regering fram ett förslag som ska möjliggöra för skivbolagen att begära ut ip-adresserna på fildelare. Därmed vill Reinfeldt plötsligt stå fram som EU:s överinspektör mot fildelning. EU:s generaladvokat har sagt att internetleverantörerna inte behöver lämna ut kunduppgifter till bolagen. Men Big Brother Reinfeldt struntar i det han en gång sagt och har tydligen blivit kompis med de stora bolagen.

I dag skriver hans partikamrat och riksdagsledamot Karl Sigfrid en debattartikel i DN där han kräver att upprättshovslagen ska avskaffas och att Reinfeldt ska infria sitt löfte från i somras.

I grunden kan man bara instämma med 30-åriga Sigfrid, men att avskaffa upprättshovslagen går för långt. Legalisera fildelandet, lägg på en avgift för de som laddar ner musik från i dag illegala sidor och gör det legalt att ladda ner musik.

Inte bara Sigrid spelade in musik på kassettband, det gjorde en hel generation och icke var vi några förbrytare som dagens ungdomar. Inte ens när vi gjorde kassettkopior och gav dem vidare till våra kompisar och flickvänner.

Men upprättshovslagen måste bestå. Det skulle leda till ett stort kaos om inte den fanns kvar. Det finns andra möjligheter att avkriminalisera fildelandet.

Life On Mars

Im schwedischen Fernsehen herrscht meistens gähnende Langeweile. Einer der wenigen Glanzpunkte des Programms ist die gerade laufende zweite Staffel der britischen Kriminalserie "Life On Mars".

Sam Tyler ist Detective Inspector in Manchester. Bei der Jagd nach einem Frauenmörder wird Tyler von einem Auto angefahren und fällt in tiefes Koma und wacht im Manchester des Jahres 1973 auf und ist auch dort Polizist.

Aber die Gesellschaft und die Ermittlungsmethoden seines Chefs Gene Hunt und der anderen Kollegen kommen ihm vor wie das Leben auf dem Mars nach David Bowies Hit.

Die Serie wurde mit einem "Emmy", dem wertvollsten Preis in Grossbritannien ausgezeichnet. Tolle Kulissen, tolle Kostüme, fantastische Schauspieler und der Soundtrack der 70er.

In Deutschland lief die Serie leider nur auf Kabel1 unter dem Titel "Life on Mars - Gefangen in den Siebzigern". Sie hätte ein grosses Publikum auch in Deutschland verdient und stellt alle deutschen (und schwedischen) Produktionen bei weitem in den Schatten.

In Deutschland kann man beide Staffeln mit insgesamt 16 Folgen bei Amazon als DVD bestellen. Aber ACHTUNG: Die deutschen Folgen sind geschnitten, die Originalversionen sind wie so oft um Klassen besser.

Gratulation an SVT für den Einkauf dieser grandiosen Serie.

Leijonpengar till de väl beställda

Tre representanter för Stockholms universitets studentkår skriver i dag en debattartikel i DN och kritiserar utbildningsminister Lars Leijonborgs (fp) förslag om att betala ut pengar till de som klarar sina studier snabbt och smidigt. De tycker att förslaget gynnar bara de som har rika föräldrar.

Men kära studenter, det är ju en borgerlig regering. Vad förväntar ni er?

Visst är det så att studenter med en icke välbeställd bakgrund som kanske har arbetare eller lågavlönade som föräldrar måste jobba för att klara sig. Studiemedlen räcker inte. Jag har inte kunnat klara av mina studier utan eget arbete. Jag fick jobba två dagar i veckan och kunde studera resten av veckan. Vilket ledde till att jag inte klarade av att ta examen efter fyra år.

Politiker som Leijonborg ska ju först och främst se efter sina klientels intressen.

Kanske borde studenter med en svag ekonomisk bakgrund fundera på att grunda en städfirma. Den kunde bokas av andra studenter som har föräldrar med bra inkomst.

Förlorarna i alliansregeringens politik är arbetslösa, studenter och pensionärer, de svaga i samhället. Åtminstone verkar opinionmätningar peka på att många har förstått i vilken riktning det går.

En dikatur visar upp sig

SvD:s utsände skriver att nästa års sommar-OS i Peking blir det största spektaklet nånsin i OS-historien.

Ingen tvivlar på detta. Det är en chans för en grym och hänsynslös diktatur att visa upp sig och sin nya ekonomiska styrka som ändå har skapat miljontals slavarbetare. Offentliga avrättningar kommer säkert att ta paus under OS. Amnesty international har nyss riktat skarp kritik mot Kina.

Egenrligen borde OS inte hållas i länder som Kina. Jag minns när jag som tonåring tittade på fotbolls-VM i Argentina och tyckte om den härliga stämingen på läktarna och de fina blå-vita tröjorna av Luque, Kempes och Co.

Jag visste då ingenting om att männen i trenchcoaten på hedersläktaren var iskalla mördare. Likaså kommer miljoner ungdomar i hela världen titta på OS nästa år och njuta av spektaklet utan att veta mycket om vad som händer bakom kulisserna.

Vem bryr sig om vad Hitler lyssnade på?

Jag brukar läsa DER SPIEGEL, mest på internet. Det är Tysklands i särklass bästa tidskrift och ibland önskade man sig lite av deras sätt att jobba också i länder som Sverige och Finland. Finland har "Suomen kuvalehti" åtminstone även om det inte riktigt är samma sak än SPIEGEL. Sverige har inget liknande alls.

Nu har SPIEGEL nyligen skrivit om Hitlers skivsamling och DN refererar till artikeln som avslöjade att Hitler hade faktiskt både judiska och ryska kompositörer i samlingen.

Men ursäkta, vem fan bryr sig om detta?

Jag vill inte veta vad folk som Hitler, Stalin och Mao lyssnade på. Kanske hade Pol Pot en samling med amerikanska frimärken medan hans handlangare slaktade det egna folket?

Kansk tyckte Hitler synd om vissa judar han lät mörda eftersom de var egentligen fina konstnärer. Hitler klappade också några barn. Det gör honom inte ett dugg bättre.

Han tillhör 1900-talets avskum oavsett vilken musik han lyssnade på.