Svensk och tysk media om krisen kring Estland

Kanske är jag den förste som använder ordet kris i samband med vad som hänt i Tallinn och vad som nu händer i Moskva, men det är tyvärr befogat. Ryssland använder sig av det som hände av in- och utrikespolitiska skäl. Man vill visa handlingskraft och att den ryske björnen som haltade och var tandlös under 90-talet åter igen fått järntänder som kan skrämma lilla grannar.

Allvarliga saker har hänt. På den estniska sidan måste frågan vara tillåtet varför dem väljer att ta bort statyn just två veckor innan ryssarna ska fira den 62:a årsdagen av den stora segern. Symbolvärdet av statyn är hög - situationen av den ryska minoriteten (28%) i Estland är fortfarande lika dåligt som den är i Litauen och Lettland, där ännu fler ryssar bor. Statyn är ett minne för dem som gav sina liv för segern över nazismen, men samtidigt också en symbol för Sovjets ockupation av de baltiska länderna.

Samtidigt har det påpekats med all rätt att det här är en intern estnisk fråga. Visst kan dem göra vad dem vill med sina monument. Carl Bildt sa att det vore en svensk angelägenhet om regeringen nu vill flytta en staty i Sundsvall, Kiruna eller Göteborg. Visst. Men ändå kan det ju vara angeläget att ta hänsyn till medborgarna, också till minoriteter. Om Tyskland skulle vilja flytta Holocaust-monumentet i Berlin till en ort i provinsen skulle utlandet med all rätt ha synpunkter.

Men det som hänt i Moskva utanför Estlands ambassad i går, att ambassaden är under belägring av Putin-trogna ungdomar, är fullständigt oacceptabelt. Det bryter mot Wien-konventionen som säger att alla medlemmar i FN ska skydda utländska ambassader.

Att sedan Ryssland börjar arbeta på järnvägarna utanför Estland gränser och därför inte längre kan leverera olja och kol till grannlandet är genomskådlig. Det är ett förhållandesätt som starkt påminner om odemokratiska länders agerande snarare än om ett land som leds av en solklar demokrat (så sa i alla fall Putins vän, Tysklands föredetta förbundskansler Gerhard Schröder om sin vän i öst).

2005 gick Estland med i EU och i en intervju med TT tackar landets statsminister Andrus Ansip för just den dagen. Utan detta medlemskap skulle det vara ännu värre. Men nu kommer försiktiga, men entydiga signaler från NATO och Washington att man stöder Estland. Och det är viktigt. Estlands regering har ställt upp statyn på en krigskyrkogård och flyttat kvarlevorna av soldater. Det är viktigt. Det vore ett storhetstecken och ingen eftergift mot grannen om statsminister Ansip skulle kunna be de ryssar som bor i Estland om ursäkt att det har sårat känslor. Han kan sedan lugnt säga att man har ångrat sig och varsamt ställt upp statyn på annan plats där alla som vill har tillgång.

Lite besviken blir jag när jag tittar på de svenska och tyska tidningarnas hemsidor. En mycket viktig utrikespolitisk fråga där Estland behöver stöd hittar man på bra platser på DN, SVD och kvällstidningarna, dock inte direkt på tyska hemsidor. Varför visar DER SPIEGEL, Frankfurter Allgemeine Zeitung, Süddeutsche Zeitung m fl så lite intresse? När jag scrollar långt ner på DIE ZEITs hemsida hittar jag en lång artikel av Johannes Voswinkel som är väldigt nuanserad och belyser problematiken på ett bra sätt. Men den borde ligga mycket högre upp så att folk kan hitta den.

Nu på kvällen har SVD jordgubbar som toppämne, men Estland hittas ändå 40 cm längre ner.