Inte bara svenskarna är rädda

På en hembygdsgård i Värmland skulle man ha en utställning där tre tuschteckningar av konstnären Lars Vilks som visar profeten Mohamed som en rondellhund ingå.

Av rädsla för eventuelle våldsamma aktioner hemma eller utomlands plockades teckningarna ut ur utsällningen före vernissagen. Men utställningsansvarige Märta Wennerström erkänner att hon är undfallen och att hon tog bort konstverken pga rädsla.

På en del andra bloggar kommenteras detta kritiskt och man skyller på den typisk svenska ryggradslösheten.

Jag förstår att människor blir arga när de ser och läser att yttrandefriheten som är en av grundpelarna av demokratierna i västvärlden håller sakta men säkert på att inskränkas mer och mer.

Men rädslan som ligger bakom detta är begripligt.

Den holländske filmregissören van Gogh mördades, Salman Rushdie lever med en dödsdom sen många år tillbaka, Mohamed-karikatyrerna ledde till storbrål och våldsamma demonstrationer i arabvärlden där danska flaggor brändes.

Germunds blogg som skrivs av en centersympatisör som kritiserar den förra regeringen bl a för att ha varit "islamkramande" skriver i övrigt ett mycket sansat och bra inlägg där han frågar i vilka muslimska länder som inte har separerat religion och stat egentligen mänskliga rättigheter och värden såsom yttrandefrihet, jämlikhet, åsiktsfrihet, rätt att älska människor av samma kön mm mm tillämpas och förekommer.

Germund sympatiserar med ett annat parti än jag och jag tillbakavisar hans påstående att sossarna har varit "islamkramande". Vad skulle motsatsen till detta vara? Men det väsentliga är att Germund och jag kan föra en diskussion där vi säger ifrån varandras åsikter, där vi ändå kan säga att den andre har en poäng och att vi kan ha en respekt ör varandra. Detta kallas demokrati.

Att dra tillbaka några tuschteckningar från en hembygdsgård utanför Karlstad pga rädsla visar att demokratin är i fara.

Där odemokratiska rörelser med utpressning och våld försöker kväva demokratin och yttrandefriheten, måste staten visa med all makt och hårdhet, att den är villig och kapabel att försvara de mänskliga rättigheterna, en del av de är yttrandefriheten.

Sen finns det ju alltid möjlighet för de som störs, såras av konstverk att skrika ut det med ord, att de tycker att det är smaklöst, nedsättande mm mm.

Det är sant att man har förbjudit vissa islamiska föreningar i Tyskland och Frankrike. Men det har inte lett till att människorna där är mindre rädda. Förra året ändrades en teaterföreställning i Tyskland inför premiären av nästan samma anledningar som utställningen i Karlstad.

Så får det inte vara.